När man står i vägen
Vet inte varför jag känner att jag måste behärska mig?
Jag känner alltid eller oftast, att jag sagt för mycket. Gjort för mycket. Tänjt ännu lite till på gränsen. Nu gjorde jag fel igen.
Men jag gör ingenting. Säger ingenting och gränserna är något som jag fortfarande har lite längre bort.
Det är som om jag står på en hög höjd, blickar ut över mitt rike och njuter över allt jag kommit att bli. Tänker att allt det är mitt.
Och precis när den känslan fått landa mjukt i maggropen rörs allting om igen.