Så jag ligger i sängen och har försökt somna i några timmar nu. Jag är trött. Tröttare än jag någonsin varit men det är som om det gjort att allt slagit ut. Så jag är trött men vet inte hur jag ska somna. Bokstavligen. Klumpen i magen och rakbladen i huvudet bultar och skär. Har så ont. De vet att jag har ont. Att jag lider. Men de vet också att jag är härdad. Alla år av tragik, sorg, besvikelse och ensamhet har blivit min hud. Den torra, sträva huden som sköljer bort allt skit. Jag klarar mig alltid. Men min hud bär sprickor. Ingen har brytt sig om att bidra med näring och det lilla jag har kvar måste jag ransonera bit för bit. Dag för dag. Fan. Varje minut som går är en seger. Över allt som varit. Allt som är nu. Mina sprickor törstar efter något de aldrig fått och mina såriga händer finner ingen lindring någonstans. De ser att jag har ont. Att jag lider. Ändå är de mer förundrade över att jag går bland dem med huvudet högst av alla. I stället för att trösta mig. Lära mig. I stället för att rå om mina sprickor tittar de på mig. Och undrar hur länge den tickande bomben med de torra sprickorna tänker vara tyst. Tyst och ensam. Tyst och ensam håller jag andan när de gömmer sig. Snart smäller det. Tyst och ensam rår jag om mina sprickor. Mina sår. Och när smärtan ekar i det tysta önskar jag inget mer än att någon hör det jag hör. För jag vet inte hur man ber om hjälp. Jag har aldrig vetat hur och snart smäller det.
Vad finns kvar då...Vem?
Du finns kvar. DU och din enorma styrka. Att be om hjälp är en konst och du är kreativ, och kan lära dig. Sår läker inte bara av sig självt, de måste vårdas också. Så de inte spricker upp för lätt igen. Titta på såren och se, att de faktiskt är dina. Gud vilken konstig kommentar. Du är fin iaf. Grym. Ål.
#2 -
-
mh:
Cuinne: Sån fin kommentar. Så grym du är. Sån fin ål. PUSS
Du finns kvar. DU och din enorma styrka. Att be om hjälp är en konst och du är kreativ, och kan lära dig. Sår läker inte bara av sig självt, de måste vårdas också. Så de inte spricker upp för lätt igen. Titta på såren och se, att de faktiskt är dina. Gud vilken konstig kommentar. Du är fin iaf. Grym. Ål.