peut-être
I bland undrar jag hur jag kan må som jag mår.
Inga spurter mot ytan. Lugnt och sansat kan jag njuta av utsikten.
Jag mår bra.
Men.
Runt omkring mig kämpar de allra närmsta för varje andetag.
Morgondagen är inte en garanti där de är.
Oavsett mitt aldrig sinande bidrag.
Förstår inte hur de kan ha som de har det, och jag ha det som jag har det.
En del mår ju hur konstigt det än låter bra, av att må dåligt.
För det är i misären de känner igen sig själva.
Du vet, gör det till en image.
Kanske har de vant sig vid att alltid ha det kaotiskt. Jag kanske har vant mig vid att inget får nå mig. Och gjort det till min image.
Fleetwood Mac – The Chain