BRUSH...
Tänk si, gör så när du skapar din värld.
Var positiv. LE!
Fokusera på den och det. BE!
...och du skall få?
Aldrig står det om att stanna upp först. Hitta tillbaks till sin stig.
Bara att du ska akta dig för det djupa, branta. Där det känns.
På, du vet, det där sättet.
Den där känslan när något sker på riktigt och faktiskt gör ont.
I stället står det att man ska le. Tänka happy hour hela jävla tiden.
Som om inte det också gör ont.
Ja du, Brush.
Kanske tar lite tid eller längre än så.
Fuck. Du kanske fastnar i skiten.
Men ey.
Hur ska du kunna le på riktigt?
Om du inte ens smakat tårarnas sälta?