kzrkrt

Helt plötsligt ser jag ett kylskåp. Ett stort jävla kylskåp som har dykt upp som från ingenstans. 
Och det där stora jävla kylskåpet i porten är det första jag ser nu varje dag jag är på väg till jobbet.
Vad fan gör det där? Vem är det som inte orkat ta ut skiten?
Känner för att vråla i porten för att gå till botten med det här. Men det gör jag inte.
Jag tar istället med mig ilskan när jag är på väg in eller ut. 
Och när jag kommer ut så är allt så slitet. Soptunnor som alla är sneda av alla sparkar de fått av alkoholtyngda själar spyr ut sitt innehåll.
Stör mig så ofantligt mycket på området jag bor i. Det är så ovårdat och nedgånget att jag inte kan låta bli att inte reagera. För jag är livrädd att jag ska dras ner i misären. Bli lika nedgången som majoriteten av de som bor här. De som inte har en aning om vad som försigår utanför.
Det är hur allt står stilla som dödar mig mer och mer varje dag.
Jag hatar att se samma skit och jag hatar att upptäcka nya saker som ett kylskåp i porten.
Hatar att se gamla trötta ansikten då jag är på väg hem. Som förväntar sig ett hej av mig när jag istället bara vill sjunka genom marken. Vet inte vad det är som stör mig mest; området i sig självt eller människorna som bor här.
Vet bara att jag inte har något här att göra.
Det slår mig ännu mer när det nu även dykt upp en ICA-vagn med en turrematta inlindad bredvid kylskåpet.
Det är som om ingen bryr sig.
Och trots mina konserverade utbrott så bryr även jag mig mindre och mindre.
Byggnaderna kan inte längre preservera min längtan att få komma bort.
Alltså måste jag flytta.
Trots att den flytten går emot allt mitt blod tror på och således skrämmer en aning.

Skitsamma. Ikväll blir det fest och rubriken till detta inlägg är det som gäller.
Som vanligt.