JAG BLOGGAR ALLTSÅ FINNS JAG?
foto:mh
Jag undrar hur många det är där ute som väntar på att bli upptäckta.
Som provocerar, roar, upplyser, irriterar eller förför med det de publicerar.
Som söker bekräftelse för sina bilder eller texter och väntar på vad det för många är den totala lyckan; bli en bloggstjärna.
Som går ut och festar, fikar eller visar upp sina plagg. Betar av den ena aktiviteten efter den andra. Och allt det med uppdateringarna vi får ta del av som närmsta anförvanter.
Som driver med allt som kommer deras väg. Visar sin härliga vardag eller vrider ur det sista ur samma men nu gråa vardag för att producera ännu ett inlägg. Kör upp ett fingret för allt och alla och mår bäst eller sämst enligt bloggandets alla normer.
Allt för att hålla igång sin bäste vän, partner, älskare, fiende och kk - bloggen.
Text efter text eller bild efter bild. Suddig eller ej.
Skapar sig en slags identitet eller en mental papperskorg med radioaktivt innehåll.
Eller en fejkad och/eller äkta glädje inom egenskapta ramar med fel- eller rättstavade bokstäver.
Riktar uppmärksamheten till sig själv eller så långt bort det bara går.
Anonym som oanonym cementerar vad man vill i det tröttaste orden av dem alla; cyberrymden.
För att känna att man finns till?
Vilka flockdjur vi är egentligen.
Hur många har inte skrivit samma inlägg som detta och undrat samma sak?
Skulle jag avsluta nu med att skriva att jag inte alls vill bli bloggstjärna så skulle många känna igen sig i det konstaterandet. Andra skulle tro att jag ljög.
Därför låter jag det vara osagt och ger läsaren möjligheten att tycka eller tro som denne vill.
Jag bryr mig inte...eller gör jag?
Härligt att du finns :D