kzrkrt

Jag raderade en massa SMS häromdagen och den sköna känslan som följde därefter manade mig att göra likaså med inkorgen på mailen.
Men innan jag hann göra mig välbekant med delete-knappen valde jag att läsa bland annat gamla mail signerade en unik människa. 
Som precis hade rest sig upp ur spillrorna av ett drogmissbruk. Som var på väg att flytta utomlands, till ena förälderns hemland. En överlevare som skulle kasta sig ut i det okända.

Jag känner saknad.
För hans fantastiska djup, humor och hjärta. Hans sårbarhet och aldrig sinande vilja att lära sig. För hans intelligens som fick mig att hamna i givande diskussioner när vi tog oss an världen ur intressanta vinklar.

Jag undrar. 
Är han fortfarande dödskär i kvinnan i hans liv? Kommer ihåg hur glad jag blev för hans skull när han berättade om henne. Har han hittat hem? 
Undrar om hans demoner fortfarande är på tryggt avstånd. Om han fortfarande ser sig inte behöva dem. Jag tänker på hans stora talang som resulterade i de vackraste texterna där allt blottades. Var publiceras de nu? Hamnar de i de mest synliga forum eller utgör de en hemlig skrift inlåsta i hjärtats kammare?

Synd att vi inte hann hänga mer innan du drog iväg.
Har skrattat och skrattat lite till åt de minnen som dök upp när jag läste mailen.
Som mest när jag upptäckte att jag har kvar din version av vår gemensamma favoritlåt av Prince - Sign of Times på skrivbordet. Att du massakerade den och hade den goda smaken att tillägna den till mig gör att jag slänger ut ett peacetecken i etern.
Vet och känner att du gör samma sak var du än är. Jao.