A GROUPIE CALL YOU fall FROM TEMPTATION
Man kan lätt tro att allt sker under bittra omständigheter men så är inte fallet.
Vi är två kvinnor som älskar oss själva och livet trots alla fel och brister. Eller tack vare kanske?
Det vi undrade var varför vi släppt in de trasiga själar vi ändå släppt in.
I mitt fall har det varit att jag oftast känt en motvilja att sätta en snubbe på plats för att det oftast måste ske på en nivå som är under min. Deras nivå.
Och jag vill under inga omständigheter att någon ska få den kontrollen att få mig att göra saker som är under min värdighet. Oavsett eventuell tillfredställelse jag skulle få så kan jag inte nöja mig med den då den bara är kortvarig.
Jag njuter istället av att jag vet vilket skitsnack människan levererar.
Och att jag vet att han inte vet att jag vet. Låter dem hålla på med sitt medans jag redan bestämt mig för vad jag ska göra.
Jag har fått det bevisat om och om igen att det bästa straffet varit när de insett att de förlorat mig. När jag sakta och lungt försvunnit ur deras liv och de försöker komma tillbaks...
Den tillfredställelsen är den skönaste av dem alla.
Det bekräftar att jag gjort rätt och att jag tjänar på att vara mig själv.
Med det sagt så säger jag inte att jag aldrig blir sur, förbannad och sårad.
Jag säger bara det jag sa till min väninna: låt karma sköta resten.
walla den du rätt har. micket klokt kvinne