I FEEL YOUR HALO
Det fortsatte när jag pussade på min brorson vars uppenbarelse inte bara är ett mirakel men vars namn är en konstant påminnelse att någon är borta.
Det fortsatte när kvinnan bakom disken beundrade samma namn.
"Han låter adlig".
Det fortsatte när jag på T-centralen uppsökte toaletterna och där träffade en av hans äldsta vänner. Som med en tårfylld blick kramade om mig med orden att jag i detta liv nu var hans ansvar och att han inte kunde känna sig mer stolt.
Det fortsatte när jag bar de orden med mig på väg hem.
Det fortsatte när jag tänkte på att han bett honom bära mig på min bröllopsdag för han aldrig skulle få göra det.
Det fortsatte när jag tänkte på att den tanken alltid får mig att skälva.
Det fortsatte när jag njöt av att jag förstod varför allt skedde just då.
Den fortsätter när jag njuter av samma känsla i detta nu:
Min far kommer alltid finnas hos mig varenda steg på vägen.
Ja, han kommer alltid att finnas där i varje steg. Och om inte det är en tröst så vet jag inte vad som är det. Det är inte alltid lätt, men man får vara lyckligt för de stunder man fått tillsammans.
Vackert skrivet Mh. Nu sitter jag här med tårar i ögonen.
En stor kram till en klok tjej