kzrkrt

Jag brukar få frågan varför jag inte använder bilder på bloggen.
Bilder på mig.

Jag har i en annan blogg använt bilder på mig i syfte att våga visa hur jag ser ut. Kritisk och noggrann som jag är så tröttnade jag till slut på att gömma mig och la upp bilder i en väldigt begränsad upplaga. Det höll liksom inte länge trots komplimanger. En del läsare som följt med därifrån har själva sett inlägg försvinna sekunder efter att de publicerats. Med eller utan bild.
Så jag återgick till utgångspunkten. Inga bilder.
Är inte alls intresserad av att visa hur jag ser ut. Inte nu iallafall.
Det har ingenting att göra med att jag eventuellt skulle se ner på folk som tar bilder på sig själva och låter dem utgöra sina bloggar. Nog det sista jag bryr mig om. Och känner jag för att lägga upp en bild på mig så gör jag det.
Vem är jag eller någon annan att döma?

Det har inte heller något med att jag inte har behov av bekräftelse för min utsida. Jag har nog ett större behov än de flesta men jag väljer att inte vattna ut det här. 
Det lockar inte mig.
Men inte heller "där ute" är det den sortens bekräftelse som lockar mest som gör att någon eventuellt skulle få se mig kråma mig som en hetlevrad sprithora för att få uppmärksamhet för min utsida.
Jag vet att jag får uppmärksamhet ändå. Och jag ska inte ljuga.
Älskar känslan av att kunna äntra ett rum och få beundrande blickar. En del dagar betyder det där något. Men oftast inte ett skit.

Antar att det för att gå i linje med min personlighet, karaktär och inre samtycke så exkluderar jag bilder för att ha någon som helst lockelse till det här med bloggande. 
Att gå på min känsla är det enda som känns rätt.
Och när jag tänker efter så är nog det den avgörande orsaken till dragningen någon annan kan tänkas ha till den här bloggen. Eller mig som person.