OM DET SOM LIGGER RUNT HÖRNET
När jag kommit en bit från biosalongen konstaterade jag igen att mitt val att lämna salongen var helt korrekt. Filmen var skitdålig.
Hade jag stannat kvar en sekund till hade jag kvävts.
Det är så mina dagar känts på sistonde. Stannar jag kvar allt för länge så känns det som om jag inte får någon luft. Jag borde inte känna så här.
Jag borde inte behöva leta efter andetagen i vardagens oändliga formationer.
Fast jag gör det och det är okej.
Jag tänker att allt detta infinner sig av en anledning och jag tänker att dessa känslor hör hemma här. I denna stad. I den här vardagen...nu.
Men jag ska röra på mig. Och med förväntningar som lyser med sin frånvaro ska jag försöka leva livet som det bör levas.
I en perfekt harmoni av det förflutna och framtiden ska jag njuta av nuet som kommer dofta nytt för varje blad. Precis som min lilla bok.
Frågan är varför du känner så?