mh, DIN ÄDJUT!
Jag kan inte på något annat sätt förklara varför jag lyckats attrahera samma typ av människor som jag gjort, som rör om på samma sätt. På något sätt ställer jag mig i stridselden för att det kompletterar min extrema natur och för att jag på något konstigt vänster vill riskera att bli sårad.
Det bisarra är att jag också kväver smärtan det innebär genom att luta mig tillbaks till tankar om att jag alltid klarar mig.
Vad är vitsen att klara sig om man bara går runt och har ont hela tiden?
Just det, det finns ingen vits.
Ska sluta upp med det här. Sånt här ska inte göra ont. Då är det bara fel, fel, fel.
Edit: Vad som inte är fel att jag nu förlorat SEXTON centimetrar från midjan. Mätte mig imorse och gissa om jag blev glad!
Puss på dig mh, världens snyggaste idiot!
Är du en så kallad perfektionist? Bra jobbat på midjan!