FIRST ME, THEN ME

Jahapp.
Det ordet kan mycket väl sammanfatta hur jag tänker och känner.
Vet inte vad det är som gör att jag börjar se och återigen känna saker tydligare nu.
Miljön bidrar givetvis, och då menar jag givetvis den geografiska framförallt. Men även energierna jag känner av runt omkring mig. Ingenting blev som jag trodde men å andra sidan så var jag äckligt medveten om att allt kunde ske. Och ärlig talat, jag bryr mig inte mycket.
Jag trivs så förskräckligt bra i mitt egna sällskap. Har faktiskt inte heller saknat att sitta framfor datorn och slösa min tid som jag gjorde innan jag drog ivag.
Bloggandet, konstigt nog, har jag inte heller saknat. Enda anledningen till att jag ens sitter framför en dator är för att jag var tvungen att betala en räkning.
Förr kanske jag skulle varit tydligare med vad jag känner och vad som sker men just nu. Nu känner jag att rubriken får tala sitt tydliga språk.
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

- jag är stolt över dig hjärtat!

#2 - - Morgan:

Ensamheten och att tillåta sig utrymmet att finna sig i den är ofta svårt; du måste hitta tillbaka till din essens.



Jag är glad att det gick så snabbt för dig

#3 - - mh:

dajeroma: tack!



morgan: lugn och fin nu, ingenting är klart ännu.

#4 - - Anonym:

- OCH KÄNN DIG SAKNAD MRS. MH!

#5 - - Anonym:

- NÄR FAN KOMMER DU HEM?

Upp