1110
Jag orkar egentligen inte skriva detta. Jag vet inte ens vad som kommer utgöra följande rader. Jag vet bara att jag varit i dimman allt för länge och måste hitta vägen ut. Fumlandes, krypandes, skiter i hur. Vill bara ut. Se mig omkring, känna igen mina omgivningar och dra en lättnandes suck över att jag ännu en gång låtit bläcket torka i den stora potential jag och du faktiskt vet att jag besitter.